09:43:12
Status!
Inte försvinner en status för att man inte "påpekar" om den hela tiden, ja det är väll lite konstiga tankar jag har idag.. men det är lite till mitt liv kanske.
Jag har aldrig haft problem med om vem jag är, vi alla känner avsmak, ogillande och iriitation samt svarr/avundsjuka, vilket är ioförsig ganska normalt, kanske inte OK så, men det är normalt, men när det kommer till andra människor som ex. barn/ungdomar... ?
Så att vara en förälder och ha barn i mitt tycke (så klart inget jag säger ÄR så) så finns det ingen anledning att vara orolig över sin status över att vara förälder!
Det som stör mig lite kanske är när vissa föäldrar konstant påpekar att dom minnsan är "mamma/pappa" när i själva värket barnet vet nog mycket väl vem som är det och inte behöver påminnas om detta hela tiden.
Ja när man kanske är i en situation där man är i en nytt förhållande med bonus barn... där kanske ens partners ex får den nya kvinnan känna sig som man inte är bra nog för att vara i dens barnets liv pga deras status är viktigare än barnets välmående...
Gud det kanske inte alls låter vettigt allt jag säger.. men när man vet ett sånt förhållande och ser hur det exet alltid ska få ut den informationen så fort det är nått så är det välldigt jobbigt.
Så är ens status viktigare än männsikor? Är det viktigare att få sig själv bekräftad som sin status än själva värkets välmående?
När man är så status fixerad... är det inte lite svårt då kanske att see det viktigase med allt... att den man bestämmer om faktisgt mår bra även hos andra?
Att ha flera som älskar sin/a barn/vänner/släktingar...eller sin status som ska påpekas typ varge dag?
Ja ja =D nu fick jag ut det med haha =D
Hej.
Jag känner mig inte alltid bekväm med att mina barn har en bonus mamma. Inte för att jag är svartsjuk eller tror att hon ska ta över min roll etc.
Men jag vet att det kommer andra regler och annat tänk vad gäller uppfostran än den filosofin jag och mitt ex hade när vi skaffade barn och det kan störa mig enormt mycket.
Att någon annan tex går in och säger att det är ok att äta godis på onsdagar när jag och exet tydligt kommit överens om regler. ( exempel )
Samtidigt vet jag att jag måste låta dom har sina regler hemma hos dom.
I våran familj har det tex förekommit att jag ska klippa någon av barnen när dom kan säga - Jag får inte kippa mig för det har XXX sagt tex.
Sådant kan jag bli vansinnig på.
Men det är barnens ord och inte hennes så jag vetju inte vad som är sant.
Men även om allt är bra så är det långt ifrån rosen rött.
Kram Helen
fin blogg:D
