2010-10-14
09:43:12

Status!

Detta med satus... är det så viktigt att ha en?
Inte försvinner en status för att man inte "påpekar" om den hela tiden, ja det är väll lite konstiga tankar jag har idag.. men det är lite till mitt liv kanske.

Jag har aldrig haft problem med om vem jag är, vi alla känner avsmak, ogillande och iriitation samt svarr/avundsjuka, vilket är ioförsig ganska normalt, kanske inte OK så, men det är normalt, men när det kommer till andra människor som ex. barn/ungdomar... ?
Så att vara en förälder och ha barn i mitt tycke (så klart inget jag säger ÄR så) så finns det ingen anledning att vara orolig över sin status över att vara förälder!
Det som stör mig lite kanske är när vissa föäldrar konstant påpekar att dom minnsan är "mamma/pappa" när i själva värket barnet vet nog mycket väl vem som är det och inte behöver påminnas om detta hela tiden.

Ja när man kanske är i en situation där man är i en nytt förhållande med bonus barn... där kanske ens partners ex får den nya kvinnan känna sig som man inte är bra nog för att vara i dens barnets liv pga deras status är viktigare än barnets välmående...
Gud det kanske inte alls låter vettigt allt jag säger.. men när man vet ett sånt förhållande och ser hur det exet alltid ska få ut den informationen så fort det är nått så är det välldigt jobbigt.

Så är ens status viktigare än männsikor? Är det viktigare att få sig själv bekräftad som sin status än själva värkets välmående?
När man är så status fixerad... är det inte lite svårt då kanske att see det viktigase med allt... att den man bestämmer om faktisgt mår bra även hos andra?
Att ha flera som älskar sin/a barn/vänner/släktingar...eller sin status som ska påpekas typ varge dag?

Ja ja =D nu fick jag ut det med haha =D
2010-09-27
10:35:13

exet

Jag satt och fundera så som jag gör ibland haha.. undrar dom som har en partner... och flesta har ju nått slags Ex.. hur många det är som kommer överrens med dom... hur många igentligen tycker illa om dom för att dom är värkligen idioter eller är det svartsjuka som finns för att dom haft nått tidigare... hur många är det som tycker sina ex är helt underbar och värkligen gillar att umgås med dom även med ny partner?
Kan vara allt igentligen med.... men finns det värkligen ingen som kommer överrens med sitt ex och sin nya partner och umgås?

Jag har ex, min exman som är far till mina barn.. jag vill ju inte direkt (just nu) ha honom i vårat liv.. men det kanske beror på lite hur han är som person... jag vet att han inte äs så social så varför skulle han vara det nu?.

hmm.. sen tog allt slut i mina funderinga hahaha... så blir det ibland... men ja går det att vara vän med sin partners ex? Och vara ärligt vänner?
Om man nu har barn, och måste "bråka" om det lite... ?
2010-04-25
18:14:08

Tänker....

.... Ja det gör jag, jag är en sån som tänker regelbundet, på allt som går att tänka på.
filosoferar om det, analyserar om vilket håll flyget ska och vilken höjd... undrar om det är normalt eller ohälsosamt att vara så, men sån har jag varit ännda sen mina tankar börja vara självständiga och kommer vara tills jag flyger i luften, ja jag vill ju kremeras när jag har lämnat denna ljord.

Jag har alltid undrat om det är som man sover när man har gått bort... eller bara att det inte känns.
jag vill gärna ha det som att man sover, det liksom känns lättare då.
Sen när det väl har hänt, och man är där man är... då vill jag bli aska och spridas för vinden... vara fri upp i luften och se och känna, inte ligga i en kista och rutna... känna vinden smeka min allt och se ner på alla som hållt mig kär.

Jag är inte rädd för döden, men rädd för smärtan... vill gärna somna in i sömnen när man väll är på g åt det hållet att inte känna nått när man väl kliver över.

tanka som ploppar upp =) hur ser ni det på detta?