Filosofaris - Dagbok!

Ja man blir ju pissarg i bland alltså... det får man väll bli... hade en knasig 2-3 dagar här hemma, hormoner som pajja och flög åt alla håll... ja kvinnans vecka kanske, men nu är det över.
Men sen blir man bra ledsen... när man tror att allt är bra och allt bara åter faller ner och man tror så mycket men sen så bara rasar allt som man trott på... även om det är lite, små eller väldigt onödiga saker... men det känns liksom.

Man tror sig kunna lita, ha hopp och sen liksom blir man trampad på medan man har sina händer utsträckta... känns rätt hårt om jag ska vara ärlig.

Jag måste nog lära mig (även i min ålder) att det går inte att rädda alla som behöver räddas. Och kanske dom som behöver räddas inte är värda att räddas.
Eller nått... eller va?

Det kommer en tid när den som ljuger för sin egen vinnings skull kommer förlora allt dom äger och har pga av girighet och deras lömska tänkande av lyckosökande som dom inte egentligen ska ha.
Vissa personer ska inte ha vänner för dom vet inte hur man är emot dom!!!

.... mindre här nu... men jag har väll inte tänkt så mycket på sista tiden.
Men visst händer det att mån får sina svackor som exploderar och man undrar va fan kan man göra för att få det bättre liksom?
Jobb fronten är dålig där vi bor... men mannen jobbar.. men jag då?? Jag vill till större stad men mannen vill inte köra... men jag ska köra.... palla liksom.
Men även om jag klagar och skriver av mig här så i livet måste man ju göra det som behövs för att överleva... men sen blir det ju... till vilket pris?
Jag antar att jag har lite damp bara just nu... men man kanske blir lite f***ig till sättet när man känner sig lite hjälplös med att ta in stålar in till familjen så vi alla kan leva rätt lagom.

Men bara gilla läget antar jag... urk.

Blir man så jävla fucking idiotisk ledsen... jag är aldrig en sån som jämför andra med andra... om ni förstår vad jag menar... men denna person gör det ofta med min mor... jag verkligen gillar inte min mor.
Jag har svårt med allt som har med henne att göra, men visst finns det saker som kanske har "glidit" av sig på mig, jag är ganska hård i mina diskussioner, ganska starka åsiketer och dom kan vara högljuda men jag menar absolut inget illa alls.
Jag har lite eld för debatter.. och visst kan tycka saker med lite hög röst... men menar absolut inget med det.
Medan andra kan kanske tycka att jag är "som min mor" bara att jag blir inte sur över att nån tycker olika, skulle aldrig falla mig in och säga "du är ju dum i huvdet" bara för att vi inte kommer överrens om just den åsikten som pratas om.
Inte heller skulle jag ryta äääääää om det, vilket denna person nu har sagt "fattas bara det", vilket jävligt mycket sårar när denna person vet mycket väl hur jag känner för det.
Denna person är väldigt lik dens mamma ... ska jag då säga saker om henne att personen är lik då?

Ja jag har inte skrivit på så länge här men i bland blir det liksom för mycket =(.
Jag tydligen gör bara fel och vill inte klaga och vill inte vara den som alla blir besviken på då vi har en stor dag den 21st April.. gifta mig... vette fan varför i bland alltså!!

Man gör alla sp jävligt besvikna bara för man inte springer efter dom med allat och fråga om allt, det är liksom jag som ska gifta mig... jag har fullt hus här.
Fan orka!!!